mosaisk rätt, ett under upplysningstiden framvuxet uttryck för religiös judisk lag ( halakha) eller hebreisk rätt ( mishpat ivri).

mosaik, individ som består av två eller flera genetiskt eller kromosomalt åtskilda grupper av celler ( mosaicism).

Mose, hebreiska Moshe, gammaltestamentlig folkledare och profet.

mosasaurier, Mosasauridae, havsvaraner, utdöd familj varanlika ödlor.

mosaik, konstnärlig framställning eller dekoration av olikfärgade småbitar av sten eller glas, placerade i murbruk, kitt eller cement på ett fast underlag.

Moses, mansnamn, av hebreiska Mōsje, troligen ursprungligen från egyptiska mes ’son’, i hebreiska omtolkat till ett ord med betydelsen ’rädda’.

mo`sa verb ~de ~t ORDLED: mos-ar SUBST.: mosande, mosning

mosaicism, förekomst i en vävnad av celler med olika kromosom­uppsättning, se mosaik.

Moses, grekiserad form av namnet Mose, övertagen i äldre svenska översättningar av Nya Testamentet och alltjämt den gängse formen i allmänt språkbruk.

Mosaddeq, Mohammad, 1880–1967, iransk politiker, premiärminister 1951–53.