muntlig litteratur, se oral diktning.

muntlig tradition, den del av den kulturella traditionen som förmedlas i tid och rum genom muntlig kommunikation, dvs. inte bara folkdiktning i egentlig mening utan även t.ex. normer, värderingar och förhållningssätt, praktiska råd och rön, upplevelser och erfarenheter.

muntlig fullmakt, uppdragsfullmakt, juridisk term för sådant uppdrag som, utan att skriftlig handling upprättats, lämnas till någon (fullmäktigen) att företa rättshandling för annans (huvudmannens) räkning.

muntlighetsprincipen, en av de bärande principerna i den processordning som infördes med den svenska rättegångsbalken 1948.

mun`tlig adj. ~t ORDLED: munt-lig

judendom, judarnas religion, filosofi och livsföring.

ortodox judendom är en riktning inom judendomen.

förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.

evangelier, de skrifter som står främst i Bibelns Nya Testamente och alltid har betraktats som dess viktigaste del: Matteusevangeliet, Markusevangeliet, Lukasevangeliet och Johannesevangeliet.

mun`tligen adv. ORDLED: munt-lig-en