musice´ra verb ~de ~t ORDLED: mus-ic-er-ar SUBST.: musicerande

musik, kulturyttring som inte låter sig infångas under någon generellt accepterad, heltäckande definition; allmänt kan dock musik sägas bestå av vissa typer av organiserat ljud, men begreppet kan också inkludera omständigheterna kring musiken, dvs. musiklivet.

Dionysos, Bacchos, latin Dionysus eller Bacchus, grekisk natur- och fruktbarhetsgud, särskilt förbunden med vin, rus och extas samt dramatiskt framträdande, son till Zeus och den jordiska kvinnan Semele.

folkmusik, musik med rötter i det gamla bondesamhället som blandats med städernas populär- och konstmusik.

heterofoni, ursprungligen en term i en text av Platon för sambandet mellan sång och det beledsagande instrumentet kithara.

musikvetenskap, den vetenskapliga disciplin som har musik som forskningsområde.

ackord, samklang, i vid mening samtidigt klingande toner.

Vermeer (Vermeer van Delft), Jan, 1632–75, nederländsk målare, verksam i Delft.

harmoni, regelbundenhet och balans i förhållandet mellan delarna i bildkonstverk, arkitektur, konsthantverk och design, även mellan färgerna (färgharmoni) samt beträffande helheten.

Leyster, Judith, 1609–60, nederländsk konstnär, elev till Frans Hals.