ne`dbruten adj. nedbrutet nedbrutna el. ne`rbruten nerbrutet nerbrutna ORDLED: ned--brut-en, ner--brut-en

vakuol, membranomgärdat hålrum i cytoplasman hos eukaryota celler, vilket kan innehålla till exempel vatten, cellvätska och delvis nedbruten föda.

energidryck, smaksatt dryck ofta, innehållande koffein, glukuronolakton, taurin och B-vitaminer.

granulom, typ av kronisk inflammatorisk vävnadsreaktion som kännetecknas av härdar uppbyggda av speciella celler och med en diameter av någon millimeter.

Spenser, Edmund, född cirka 1552, död 1599, engelsk författare.

Vildanden, Villanden , drama av den norske dramatikern Henrik Ibsen, urpremiär 1884.

strötorv, torvströ, lite eller måttligt nedbruten vitmosstorv som efter brytning och torkning sönderdelats, vanligtvis genom rivning, till en grov, lucker massa.

Kameliadamen, egentligen Marguerite Gautier, titelperson i Alexandre Dumas den yngres roman ”La Dame aux camélias” (1848; dramatiserad 1852).

modifierad stärkelse, stärkelse vars egenskaper modifierats genom partiell nedbrytning eller introduktion av kemiska grupper, t.ex. acetat eller fosfat.

coffinit, svart, pechbländeliknande mineral med sammansättningen USiO ₄, som uppträder tillsammans och växellagrande med pechblände.