norm, det ”normala” eller godtagna beteendet i t.ex. en social grupp; konvention, praxis.

norm, handlingsregel, påbud om hur man bör handla eller om hur något bör vara beskaffat eller organiserat.

norm, inom tekniken en bestämmelse eller en föreskrift som innebär en gränsdragning avseende krav på materiell eller personlig säkerhet, varukvalitet och liknande. Benämningen norm för resultat av standardisering har numera vanligen ersatts av standard.

normalflora, sammanfattande term för normalt hos människa eller djur påträffade mikrober, i första hand bakterier och mikroskopiska svampar.

normalkraft, komposanten till den kontaktkraft som verkar vinkelrätt mot underlaget.

normativ etik, inom filosofin beteckning dels på ett visst enskilt etiskt system som framställs med anspråk på att vara vägledande för mänskligt liv och handlande, dels på den verksamhet som består i framläggandet eller studiet av sådana system.

normaltid, tidigare även kallad borgerlig tid, gemensam tid för ett större område, definierad som medelsoltiden för en centralt belägen meridian inom området.

normativ, som fungerar som norm.

normkritik, metoder och teorier som används för att arbeta mot diskriminering och exkludering. 

normaliseringsprincipen, i omsorgs- och andra vårdsammanhang rättighet för personer med funktionsnedsättningar att få leva ett så normalt liv som möjligt.