obligation, ett räntebärande värdepapper som intygar att innehavaren har lånat ut pengar till exempelvis staten, hypoteksinstitut (bostadsobligation) eller företag (företags- eller industriobligation).

obligationsmarknad, den del av kreditmarknaden som avser lån som vid sitt utgivande har en löptid på minst ett år.

obligationsrätt, ämnesområde inom juridiken som omfattar fordringsförhållanden av olika slag.

obligationsstatut, inom internationell privaträtt den rättsordning som tillämpas på ett obligationsrättsligt förhållande av internationell karaktär.

obligationsfond, fond som placerar i räntebärande värdepapper med löptid längre än ett år.

obligationslån, lån som tas upp av bl.a. staten, kommuner eller större företag och som vanligen löper med fast ränta.

obligation [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: ob-lig-at-ion-en

kapitalmarknad, samlingsbenämning på aktiemarknad och kreditmarknad.

obligationslån [-ʃo`ns-] subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: ob-lig-at-ions--lån-et

obligationsrätt [-ʃo`ns-] subst. ~en ORDLED: ob-lig-at-ions--rätt-en