o`brukbar adj. ~t ORDLED: o--bruk-bar

undertryckande av urkund, förfalskningsbrott som begås av den som förstör, gör obrukbar eller undanskaffar urkund, som han vid tillfället inte äger rätt att så förfoga.

neandertalmänniskan, Homo neanderthalensis, art i familjen hominider som levde för 400 000–30 000 år sedan i Frankrike, Belgien, Tyskland, Italien, södra Storbritannien, Spanien och norra delen av Mellanöstern.

utmark, oftast skogsmark eller hedmark liksom impediment (obrukbar mark) som nyttjades inom bysamfälligheten som allmänning för bete och vedfångst men också för uttag av byggnadstimmer, gärdsel och störar.

sabotageprogram (engelska malware efter malicious software), program eller programmoduler som på olika vägar lurar in sig på datorer och där gör saker som datorns ägare inte önskat.

utdikning, torrläggning av mark som sedan uppodlas.

Chile, stat i Sydamerika.

krigsbro, bro som byggs i krig där broförbindelse blivit obrukbar eller saknas.

utäga, samlingsbenämning på skogsmark och impediment (obrukbar mark) i motsats till inäga, dvs. åker, trädgård, tomtmark och äng.

förnagla, artilleriterm med betydelsen fästa med spik eller igenspika.