ockrare [åk`-] subst. ~n äv. ockrarn, plur. ~, best. plur. ockrarna ORDLED: ockr-ar-en

ockra, jordfärgämne i pigmentform i gula, röda och bruna nyanser.

kubism, modernistisk konstriktning vars första skede inföll åren 1907–14, kubismens s.k. heroiska epok, med Paris som centrum och Braque och Picasso som pionjärer.

rödockra, pigmenterat jordfärgämne innehållande järnoxid, använt som färgämne sedan stenåldern.

Graves, Michael, född 9 juli 1934, död 12 mars 2015, amerikansk arkitekt, professor vid Princeton University från 1972.

Braque, Georges, född 13 maj 1882, död 31 augusti 1963, fransk målare, skulptör och grafiker.

Köpmannen i Venedig, The Merchant of Venice, komedi av den engelske dramatikern William Shakespeare, färdigställt mellan 1596 och 1598, tryckt 1600.

järnockra, mycket finkornigt sjösediment som innehåller gyttjesubstans, järnhydroxid och ibland stor mängd kiselalgskal.

Velázquez, Diego Rodríguez de Silva y, döpt 6 juni 1599, död 6 augusti 1660, spansk målare.

jordfärgämnen, färgpigment som finns färdigbildade i jorden och som utvinns genom pulvrisering, slamning, torkning och ibland också upphettning.