opposition, i politiska sammanhang det eller de partier som inte tillhör ett lands regering och som i motsats till partier som aktivt eller passivt stöder regeringen, utan att själva ingå i den, bekämpar regeringen och dess politik.

opportunist inom biologi en art som med avseende på t.ex. ståndort, födoval eller boplats utnyttjar vad som för stunden finns rikligen tillgängligt.

Oppenheimer, Julius Robert, kallad ”Oppie”, 1904–67, amerikansk fysiker, professor vid University of California (Los Angeles) och California Institute of Technology 1929–47, föreståndare för Institute for Advanced Study i Princeton från 1947.

opposition, ett centralt begrepp i strukturalistisk språksyn.

opp [åp´] adv.

opponent, i akademiska sammanhang en som är utsedd av fakultetsnämnd att kritiskt granska den doktorsavhandling som framläggs vid en disputation.

oppositionspolitik, i en demokrati alternativa förslag till regeringens politik.

opposition, i astronomin det tillfälle då en planet (eller en annan himlakropp) befinner sig i motsatt riktning mot solen sett från jorden.

oppositionsledare, ledaren för det naturliga alternativet till den sittande regeringen.

opponens, anatomisk term: motsatt, motstående, t.ex. i namnet på en av tummens muskler, musculus opponens pollicis, som för tummen i en båge över handflatan och ställer den mot de övriga fingertopparna, bl.a. vid olika grepprörelser.