partiell [-tsiel´] adj. ~t ORDLED: parti-ell

partiell smältning, process då ett fast material delvis smälter och övergår i flytande fas.

partiell ordning, matematiskt begrepp, se ordningsrelation.

partiell differentialoperator, i matematiken ett slags regel som innehåller partiella derivator och som till varje funktion ordnar en annan funktion eller distribution.

partiell krona, artificiell uppbyggnad av en skadad tandkrona.

partiell derivata, i matematiken benämning på derivatan av en funktion av flera variabler då samtliga variabler utom en hålls konstanta.

partiell korrelation, den korrelation mellan två variabler som kvarstår efter det att den del i de bägge variablerna som kan predikteras (linjärt) från en tredje variabel har eliminerats.

katalysator, ett ämne som ökar en kemisk reaktions hastighet utan att själv förbrukas; jämför katalys.

partiella molara storheter, termodynamiska funktioner som beskriver hur ett systems extensiva egenskaper (volym, inre energi, entalpi, fri energi etc.) beror av systemets sammansättning.

solförmörkelse, astronomiskt fenomen som uppstår då månen passerar framför solskivan.