person, inom teologin en latinsk motsvarighet till det grekiska begreppet hypostas.

person, en verbböjningskategori som hänvisar till deltagarna i talsituationen: den eller de som talar ( första person), den eller de som tilltalas ( andra person), den, det eller de som omtalas (missvisande kallat tredje person).

person, inom filosofi och psykologi oftast benämning på en medveten, självreflekterande och talande mänsklig individ som handlar inom ett konkret historiskt, socialt och fysiskt sammanhang.

person, inom juridiken såväl fysisk person som juridisk person.

personlighetspsykologi, gren av psykologin som är inriktad på att beskriva och förklara människors sätt att fungera i ett helhetsperspektiv, i motsats till områden som perception, kognition och motivation, vilka studerar delfunktioner hos individen.

personlighet är summan av de egenskaper som gör en person till det den är och som skiljer honom eller henne från alla andra.

juridisk person, juridisk term för sådana rättssubjekt som inte är fysiska personer.

personlighetsstörning, personlighetsdrag som vållar lidande för individen själv eller för omgivningen eller orsakar en betydande nedsättning av den sociala funktionsförmågan.

personval, möjlighet för väljaren att påverka valet av representant vid allmänna val.

personnamn, i vetenskapliga sammanhang även antroponym, namn på en enskild, mänsklig individ.