personalism, filosofisk riktning som betraktar personen som en oreducerbar realitet och framhäver personens moraliska värde.

personalpolitik, de principer och riktlinjer som gäller för behandlingen av personalfrågor inom ett företag eller en förvaltning.

personalnämnd, tidigare så kallad frivillig nämnd i kommun och landsting med övergripande ansvar för personal- och lönefrågor, ofta tillsammans med organisationsfrågor (även kallad lönenämnd, personal- och organisationsnämnd, PON).

personalunion, förhållande mellan två eller flera stater som har gemensam statschef men i övrigt framträder som oberoende och från varandra fristående stater.

personalitetsprincipen, princip inom den internationella straffrätten enligt vilken en stat får eller ska bestraffa brott som begåtts av dess medborgare eller av personer med hemvist i landet, oavsett om brottet begåtts inom eller utom landets gränser.

personaladministration, PA, den del av det praktiska genomförandet av en organisations personalpolitik som berör förhållandet mellan den enskilde medarbetaren och hans arbete.

personalstatut, i den internationella privaträtten den rättsordning som på grund av varaktig och nära anknytning normalt ska tillämpas på en persons personliga förhållanden.

persona´l subst. ~en ~er ORDLED: pers-on-al-en

B-personal, tidigare benämning på personalgrupp som tillhörde någon frivillig försvarsorganisation och stod till förfogande för tillfällig tjänstgöring inom totalförsvaret under beredskapstillstånd och krig.

A-personal, tidigare benämning på personalgrupp som tillhörde någon frivillig försvarsorganisation och var krigsplacerad för hel- eller deltidstjänstgöring inom totalförsvaret under beredskapstillstånd och krig.