raspatorium, kirurgiskt instrument som används för att skilja benhinnan från skelettet vid ortopediska operationer.

ras`pa verb ~de ~t ORDLED: rasp-ar SUBST.: raspande, raspning; 2rasp

rasp, grov fil för bearbetning av i synnerhet trä.

Raspe, Rudolf Erich, 1737–94, tysk naturforskare, författare och äventyrare, mest känd som upphovsman till de fantastiska berättelserna om baron von Münchhausens äventyr, Baron Münchhausen’s Narrative of His Marvellous Travels and Campaigns in Russia (1785).

Baader–Meinhof, västtysk terroristgrupp, verksam mellan 1970 och ca 1990; även samlingsnamn för flera parallella grupper i Västtyskland som bedrev terroristisk verksamhet.

Mahal, Taj, egentligen Henry Saint Clair Fredericks Jr, född 1942, amerikansk sångare och multiinstrumentalist. 

kroki, skissartad teckning efter levande modell, ofta i övningssyfte.

fängelsesystem, system för verkställighet av fängelsestraff och annat omhändertagande.

kratsning, avlägsnande av slitbanor på däck före regummering med hjälp av en grov, roterande rasp.

rasphus, i äldre tid straff- och förbättringsanstalt där manliga förbrytare, lösdrivare och vanartiga ungdomar sysselsattes med raspning, dvs. rivning till fint spån av färgträ.