redovisning, det att redovisa; metod för att informera om en organisations ekonomiska och finansiella förhållanden.

social redovisning, samlingsnamn på olika försök att komplettera sedvanlig redovisning med systematiska beskrivningar av – och mått på – företags och andra organisationers relationer och förhållningssätt till anställda, arbetsmiljö, naturmiljö, konsumenter, lokalsamhälle, region etc.

extern redovisning, information om en organisations ekonomiska och finansiella förhållanden som riktar sig till företagets finansiärer och övriga intressenter.

intern redovisning, internredovisning, registrering av en organisations ekonomiska och finansiella förhållanden, bearbetning av den framkomna informationen och rapportering till chefer och anställda.

redovisningsvaluta, inom redovisningen detsamma som kontoenhet.

redovisningsmedel, pengar som innehas för annans räkning och som ska hållas avskilda från den redovisningsskyldiges egna pengar i syfte att säkerställa ägarens rätt att få ut dem om den redovisningsskyldige skulle bli insolvent eller gå i konkurs (s.k. separationsrätt).

Redovisningsrådet, råd som främjar utvecklingen av god redovisningssed med utgångspunkt i ett aktiemarknadsperspektiv och den internationella utvecklingen på området, bildat 1989.

redovisningssed, se god redovisningssed.

re`dovisning subst. ~en ~ar ORDLED: redo--vis-ning-en

god redovisningssed, redovisningsförfarande som ska följas av den som är bokföringsskyldig.