reduktion, inom filosofi och vetenskapsteori sägs man ha åstadkommit en reduktion av en teori T till en teori T* om man i T* kan uppställa definitioner av alla begrepp i T på ett sådant sätt att alla sanna påståenden i T följer från sanna påståenden i T* tillsammans med dessa definitioner.

reduktion, kemisk reaktion vid vilken ett ämne upptar en eller flera elektroner.

reduktion, vid ordbildning ett slags ellips, varigenom man vid sammansättning med redan sammansatta ord (eller avledning av sådana ord) utelämnar ett mellanelement som inte behövs för att den nya ordbildningen skall vara begriplig.

reduktion, inom fonetiken företeelsen att ett språkljuds målvärde (såsom det definieras vid noggrant uttal) inte uppnås i löpande tal utan kommer att avvika därifrån mer eller mindre eller rent av helt utelämnas, t.ex. födelsedag – fölseda.

elektrolytisk reduktion, kemisk reaktion vid katoden i en elektrolyscell (se cell).

reduktioner, indragningar till kronan av främst jord och jordinkomster (jordräntor).

analytisk reduktion, förklaring av ett komplext fenomen som sker genom att man först söker klarlägga fenomenets yttersta beståndsdelar (element) och sedan visar att det komplexa fenomenet kan förklaras uteslutande genom de lagar som styr dessa beståndsdelar.

direkt reduktion, inom järnmetallurgin dels avlägsnande av syre från järnoxid med kol, dvs.

aluminotermisk reduktion, reduktion med aluminiummetall vid hög temperatur, används inom metallurgin för att hindra metallsmältors oxidation samt för framställning av metaller ur svårreducerade oxider.

reduktionsmedel, ämne som i en redoxreaktion lätt avger elektroner (oxideras) och därvid verkar reducerande.