regeneration, den process genom vilken förlorad vävnad ersätts genom nybildning av strukturellt och funktionellt identiska celler.

regeneration [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: re-gen-er-at-ion-en

stamcell, omogen cell som genom delningar ger upphov till mer mogna (mer differentierade) celler samt till fler stamceller, så att antalet stamceller i organismen bibehålls.

proliferation, celldelning med nybildning av likartade celler.

basalmetabolism, BMB, energiförbrukningen i kroppen under maximal vila.

levercirros, cirrhosis hepatis, skrumplever, generell ombyggnad av levern med undergång av leverceller som ersatts av bindväv.

totipotens, omnipotens, förmåga hos en cell att ge upphov till en hel organism.

angiogenes, neovaskularisering, vaskularisation, vaskularisering, nybildning av blod- och lymfkärl från tidigare existerande normala kärl samt de mekanismer som styr denna process.

lever, hepar, organ hos ryggradsdjur, inklusive människan, som bildas som en förgrenad utbuktning från mag–tarmkanalen och som har ett stort antal funktioner och en dominerande roll i kroppens ämnesomsättning.

tillväxtfaktorer, kroppsegna proteiner som hos människan och djur utövar hormoneffekter som befordrar cellers delning, differentiering och aktiviteter.