resonans, inom fysiken ett allmänt fenomen hos svängande (oscillerande) system som innebär att även en svag, periodisk yttre störning (drivande kraft) inom ett snävt frekvensområde kan leda till att systemets svängningsamplitud ökar kraftigt.

resonansdämpning, dämpning av oönskad resonans hos maskinelement, maskiner, fordon m.m.

reso´n subst., ingen böjning, n-genus ORDLED: re-son

resonör, en inom dramatiken ibland förekommande rollfigur, som utöver sin funktion i handlingen gärna svarar för det goda, måttfulla omdömet.

resonemangsfaktor, R-faktor, dimension identifierad i psykometrisk forskning (se psykometri).

resonans, inom kemin detsamma som mesomeri.

resonanslåda, eller ljudlåda, är en ihålig låda hos främst stränginstrument, till exempel gitarr och violin.

resonansteorin, en kvantmekaniskt inspirerad kemisk teori för att beskriva molekyler med konjugerade dubbelbindningar, dvs. alternerande enkla och dubbla bindningar.

resonansbotten, klangbotten , tunn träskiva i t.ex. cembalo och piano vilken genom strängarnas ljud försätts i vibration och därmed förstärker och formar instrumentets klang.

resonator, apparat som används bl.a. inom fysiken och musiken för att identifiera och/eller förstärka en viss frekvens i ett sammansatt svängningsförlopp.