retning, stimulus , en sådan påverkan på en organism från omgivningen som om den är av tillräcklig styrka leder till en reaktion (ett aktivt ”svar” av något slag).

re`tning subst. ~en ~ar ORDLED: ret-ning-en

retningströskel, retningslimen , absolut tröskel, den minsta styrka hos en retning, som under givna betingelser ger en reaktion av visst slag hos en organism eller del därav.

sinne är förmågan att uppfatta en retning och omvandla den till en upplevelse.

aktionspotential, snabbt övergående elektriskt fenomen som uppstår i en nervcellsmembran när membranen reagerar för en retning.

refraktärperiod, inom biologi en tidsperiod under vilken en retning inte utlöser förväntad reaktion hos en cell eller en organism.

kräftdjur, Crustacea, understam i stammen leddjur.

sinnescell, receptorcell, receptor, cell som om den retas (stimuleras) ger upphov till en nervimpuls, vilken leds vidare till hjärnan.

reflex, ofrivillig rörelse utlöst av ett yttre stimulus.

sinnesorgan, receptororgan, organ som informerar människans och andra djurs nervsystem om förändringar i den yttre eller inre miljön.