rygg, hos människan bålens baksida från nackbenet ned till svansbenet.

ryggradsdjur, kraniedjur, kraniater, vertebrater, Vertebrata (syn. Craniata), understam ryggsträngsdjur som omfattar överklasserna rundmunnar (klasserna pirålar och nejonögon) och käkförsedda ryggradsdjur (klasserna broskfiskar, benfiskar, groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur).

ryggmärg, medulla spinalis, del av det centrala nervsystemet hos ryggradsdjuren.

ryggradslösa djur, evertebrater, Ever­te­brata, Invertebrata, djur utan ryggrad, det vill säga alla djur utom understammen ryggradsdjur.

ryggrad, kotpelare, columna vertebralis, längs ryggsidan löpande och stödjande del av ryggradsdjurens skelett, som tillsammans med skallen, revbenen och bröstbenet bildar axialskelettet. Hos fyrfotadjur utgör den även ett stöd för bäckenet och, via revbenen och bröstbenet, för skuldergördeln.

mittoceanisk rygg, oceanisk rygg , bergskedja på havsbottnen som höjer sig 0,5–3 km över omgivande djuphavsslätt.

ryggsträngsdjur, kordater , Chordata, stam djur som har världsvid utbredning och omfattar ca 48 000 nutida arter, varav 525 fortplantar sig i Sverige; därutöver förekommer regelbundet ett antal fisk- och fågelarter i vårt land.

ryggmärgsvätska, hjärn–ryggmärgs­vätska, cerebrospinalvätska, likvor, liquor cerebrospinalis, vattenklar vätska om ca 140 ml som cirkulerar inne i hjärnans hålrum (hjärnventriklar) samt omkring hjärnan och ryggmärgen mellan hjärn–ryggmärgshinnorna och nervvävnaden.

ryggmärgsnerver, spinalnerver , nervi spinales, 31–32 par segmentellt ordnade nerver från eller till ryggmärgen.

ryggsimmare, vattenbin, Notonectidae, familj i insektsunderordningen skinnbaggar.