skymf subst. ~en ~er ORDLED: skymf-en

skym`fa verb ~de ~t ORDLED: skymf-ar SUBST.: skymfande, skymfning; skymf

skym`flig adj. ~t ORDLED: skymf-lig

skym`ford subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: skymf--ord-et

Sofokles, 497–406 f.Kr., grekisk dramatiker, vid sidan av Aischylos och Euripides antikens främste.

Akilles, Achille(u)s, i grekisk myt son till Peleus och gudinnan Thetis; far till Neoptolemos.

blasfemi, skymf av något heligt eller värdefullt, hädelse.

förolämpning, ärekränkningsbrott som begås av den som smädar någon annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning (verbalinjurier) eller annat skymfligt beteende (formalinjurier och realinjurier) riktade mot den berörde.

gesäll, yrkesskicklig arbetare främst inom hantverket.

Greklands sju vise, antik benämning på en samling greker som utmärkt sig för allmän livsvisdom eller som politiska ledare.