stam`fader el. stam`far subst. stamfadern stamfäder ORDLED: stam--fadern, stam--far

Abraham, Abram, arabiska Ibrāhīm, den första av de tre patriarkerna (Första Moseboken 12–25).

Muhammed, Muḥammad, född cirka 570, död 8 juni 632, ”Guds budbärare”, islams profet.

Medea (grekiska Mēdeia), i grekisk myt trollkunnig dotter till kung Aietes av Kolchis och sondotter till guden Helios.

dingo, Canis lupus dingo, en förvildad form av tamhund; liksom tamhunden en underart av varg.

atavism betecknar att en egenskap från ett tidigare stadium i artens utveckling plötsligt uppträder hos en individ – djur eller människa.

Uggla (Ugla), den svenska adelns medlemsrikaste släkt.

amasoner, enligt grekisk mytologi ett legendariskt folk, bestående av krigiska kvinnor, ”de manliga krigarnas like” (Iliaden 6:186).

akemeniderna, persisk dynasti, vars stamfader Achaemenes (Haxamanis) antas ha härskat över landskapet Persis i sydvästra Iran före mitten av 600-talet f.Kr.

akeda, ˙aqeda, benämning på den bibliska berättelsen om Guds befallning till Abraham att offra sin son Isak (Första Moseboken 22:1–19).