standardspråk, riksspråk, den form av ett språk som i motsats till dialekter och andra varianter är allmänt accepterad och stilistiskt neutral.

standard, (fastställd) norm; i tekniska m.fl. sammanhang dels standardiseringsresultat i form av beskrivningar, regler (normer) och rekommendationer för allmängiltig och upprepad användning, dels dokument innehållande sådana resultat.

standard, ickemetrisk volymenhet med förkortningen std, använd i samband med virkeslast på fartyg.

Standard, brittiska personbilar som började tillverkas 1903 i Coventry.

standardavvikelse, statistiskt mått på utspridningen hos data eller en fördelning.

standardmodellen, inom fysiken en teoretisk modell som beskriver alla typer av växelverkan mellan elementarpartiklar utom gravitationen.

Standard Oil-trusten, oljetrust organiserad 1881–82 av John D. Rockefeller Sr., slutgiltigt upplöst 1911 efter ingripande av USA:s högsta domstol.

standardisering, systematisk ordnings- och regelskapande verksamhet med syfte att uppnå optimala tekniska och ekonomiska lösningar på återkommande problem.

standardtillstånd, för ett rent ämne eller ett ämne i lösning ämnets tillstånd under strikt fastställda, vanligen internationellt överenskomna, betingelser.

lägsta godtagbara standard, LGS , i hyreslagen föreskriven minimistandard för bostad med avseende på uppvärmning, vatten och avlopp, köks- och hygienutrustning m.m.