si`erska subst. ~n sierskor ORDLED: si-er-skan

sibylla, sierska i antik legend.

Diotima, en vis sierska i Platons dialog ”Symposion”.

brukterer, germansk stam vid floderna Ems och Lippe i nordvästra Tyskland.

Sibylla, Sibilla, kvinnonamn av latinskt, ytterst grekiskt, ursprung med betydelsen ’sierska’.

Gudrun, kvinnonamn av nordiskt ursprung, sammansatt av guð ’gud’ och run i betydelsen ’runa’, ’hemligt tecken’, eller kanske (som efterled i vissa kvinnonamn) med den överförda betydelsen ’sierska’.

sibyll`a subst. ~n sibyllor ORDLED: sibyll-an