1. sinka

    sinka, zinka, historiskt blåsinstrument med konisk borrning, grytmunstycke och vanligen sju grepphål, oftast av trä, klätt med svart läder.

  2. sinkadus

    sinkadus, femma plus tvåa vid kast med två tärningar; i utvidgad betydelse slump; bildligt örfil.

  3. sinka

    1sink`a verb ~de ~t ORDLED: sink-ar SUBST.: sinkande, sinkning (till 1)
    Svensk ordbok

  4. sinka

    2sink`a subst. ~n sinkor ORDLED: sink-an
    Svensk ordbok

  5. zink

    zink, metalliskt grundämne hörande till zinkgruppen i periodiska systemets grupp 12, kemiskt tecken Zn.

  6. sinkadus

    sinkadu´s subst. ~en ~er ORDLED: sinka--dus-en
    Svensk ordbok

  7. sinkabirum

    sinkabi`rum subst., ingen böjning, neutr. ORDLED: sinkabir-um
    Svensk ordbok

  8. zinka

    zinka, historiskt blåsinstrument, se sinka.

  9. trombon

    trombon, bleckblåsinstrument med cylindriskt tonrör och en rörlig dragbygel.

  10. sinkning

    sinkning, teknik för hopfogning av virkesstycken eller skivor i vinkel mot varandra.