skalle, kranium, huvudets skelett hos ryggradsdjuren.

skall, gammal benämning på större drevjakt, t.ex. björnskall, vargskall.

skall, ett av hundens läten.

skallerormar, två släkten näsgropsormar med tre arter dvärgskallerormar (Sistrurus) och åtminstone 26 arter egentliga skallerormar (Crotalus).

skallfrakturer, brott på ett eller flera av huvudets ben, dvs. hjärnskålen och ansiktsskelettet.

Detta skall hädanefter bliva min musik, ord som Karl XII påstås ha yttrat när han vid landstigningen i Humlebæk på Själland för första gången fick höra det vinande ljudet av muskötkulor.

skallskada, inom sjukvården sammanfattande benämning på skador på skallen (kraniet) eller hjärnan vilka uppkommit genom yttre våld (trauma), dvs. olycksfall eller misshandel.

skallra, leksak för barn.

skallbas, basis cranii , golvet i hjärnskålsgroparna.

skallighet, avsaknad av hår på hjässan.