skikt, inom geologin en allmän term för ett i regel plant utsträckt och sammanhängande tunt lager av en jord- eller bergart.

granitiskt skikt, översta skiktet i den kontinentala jordskorpan mellan jordytan och Conrad-diskontinuiteten.

skiktmoln, medelhögt molnslag, detsamma som altostratus.

p-skikt, skikt av p-typ i halvledare.

n-skikt, skikt av n-typ i halvledare.

kapillärbrytande skikt, ett vanligtvis horisontellt lager i jord, som förhindrar kapillär upptransport av vatten.

termiskt sprutade skikt, metalliska eller keramiska skikt som deponerats (genom sprutning) på olika material och föremål för att ge korrosions- och nötningsskydd och termiska barriärer eller för att åstadkomma önskade elektriska eller magnetiska egenskaper.

skiktkorrosion, korrosion av skikt inuti metall som bearbetats genom t.ex. valsning eller extrusion.

skikttransistor, engelska junction transistor, transistor som tillverkas genom att olika skikt av p- och n-typ (pnp eller npn) formas genom dopning av ett halvledarmaterial, t.ex. kisel.

skiktsten, flerskiktat material som används inom ädelstenssnideriet.