skrift, ett konventionellt system för kommunikation genom på föremål gjorda tecken, så utformat att texter i princip entydigt kan överföras till tal.

skriftspråk, språkliga former eller språklig stil som anpassats och normerats för att användas i skrift.

tal och skrift, de mänskliga språkens främsta manifestationsformer.

skrift, syndabekännelse, bikt, se skriftermål.

gotisk skrift, benämning på den skrift som skrevs i hela det latinska europeiska kulturområdet under medeltiden ungefär från mitten av 1100-talet och framåt.

fonetisk skrift, ljudskrift, skrift avsedd att ange uttalet mer exakt än vad vanlig stavning gör.

skriftpsykologi, benämning införd i början av 1960-talet på forskning avseende handstilens psykodiagnostiska värde.

skriftlösa folk, en främst inom religionsvetenskapen numera använd benämning på vad som tidigare kallades primitiva folk eller naturfolk.

gotisk skrift, gotiskans skrift, se gotiska.

helig skrift, klassificerande benämning på böcker som inom en religion har högsta auktoritet, särskilt Bibeln, Tanakh och Koranen.