skrinda, överrede till en vagn eller släde med sidor av bräder, träspjälor e.d.; ofta benämns också hela vagnen eller släden skrinda.

skrin subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: skrin-et

skrinläggning, placering av helgonreliker i ett skrin.

skrinmadonna, senmedeltida framställning av jungfru Maria med barnet, skulpterad i trä på ett sådant sätt att framsidan kan öppnas.

skri`nlägga verb skrinlade skrinlagt, pres. skrinlägger ORDLED: skrin--lägg-er SUBST.: skrinläggande, skrinläggning

skrin`da subst. ~n skrindor ORDLED: skrind-an

skrinn`a verb ~de ~t ORDLED: skrinn-ar SUBST.: skrinnande, skrinning

skrinn`are subst. ~n äv. skrinnarn, plur. ~, best. plur. skrinnarna ORDLED: skrinn-ar-en

vallfärd, vallfart, pilgrimsfärd, besök på en helig ort för att fullgöra en religiös plikt, för att bedja och få välsignelse eller annan religiös förmån som förknippas med vallfärden.

runinskrifter, inskrifter med runor gjorda på olika underlag.