-
skym`fa verb ~de ~t
ORDLED: skymf-ar
SUBST.: skymfande, skymfning; skymf
Svensk ordbok
-
blasfemi, skymf av något heligt eller värdefullt, hädelse.
-
Sofokles, 497–406 f.Kr., grekisk dramatiker, vid sidan av Aischylos och Euripides antikens främste.
-
Akilles,
Achille(u)s, i grekisk myt son till Peleus och gudinnan Thetis; far till Neoptolemos.
-
blodshämnd,
släkthämnd, vedergällning som släktingar till en dräpt person utövar genom att döda dråparen eller någon ur hans släkt.
-
niding, skurk, illgärningsman, ursprungligen en person som man saklöst fick skymfa; han var ”var mans niding”.
-
formalinjurie, juridisk term för skymfligt beteende, dvs. föraktfulla åtbörder och signaler eller skymfliga bilder.
-
realinjurie, skymfligt beteende, t.ex. att spotta någon i ansiktet.
-
Greklands sju vise, antik benämning på en samling greker som utmärkt sig för allmän livsvisdom eller som politiska ledare.
-
Aias,
Ajax, i grekisk myt namn på två deltagare i kriget mot Troja.