slutledning, akt eller tankeoperation varigenom man på grundval av sanningen hos ett eller flera påståenden, s.k. premisser, får kännedom om (sluter sig till) sanningen hos ett nytt påstående, slutsatsen eller konklusionen.

praktisk slutledning, slutledning i vilken konklusionen är praktisk och minst en premiss är teoretisk.

slu`tledning subst. ~en ~ar ORDLED: slut--led-ning-en

logik, i vid bemärkelse grundläggande principer för en grupp företeelser eller lära om följdriktiga slutledningar inom något område (t.ex. kapitalets logik, forskningens logik).

induktion, inom logik, matematik, vetenskapsteori m.fl. områden slutledning i vilken man sluter sig till ett generellt samband från ett antal enskilda fall.

slutsats, konklusion , den sats eller det påstående vars sanning man sluter sig till i en slutledning.

Aristoteles var en grekisk filosof som verkade i Athen på 300-talet före Kristus.

ekvilibrium, jämvikt, balans; term använd av filosofen John Rawls i uttrycket reflektivt ekvilibrium för ett visst kriterium på etiska eller logiska reglers riktighet.

induktiva metoder, metoder avsedda att tillämpas vid induktion.

bevis, grund för visshet om något.