-
snara
snara, som jaktterm i allmänt språkbruk benämning på ett redskap för fångst av bl.a. ripa. -
snara
2sna`ra verb ~de ~t ORDLED: snar-ar SUBST.: snarande, snarningSvensk ordbok -
snara
1sna`ra subst. ~n snaror ORDLED: snar-anSvensk ordbok -
hinduism
hinduism, dominerande religion i Indien, den största i Sydasien och en av de stora världsreligionerna.
-
upplysningen
upplysningen, intellektuell strömning under 1700-talets senare hälft med centrum i Frankrike. -
globalisering
globalisering, förändringsprocess varigenom stater och samhällen över hela jorden knyts samman i ömsesidiga beroendeförhållanden. -
förintelsen
förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.
-
renässans
renässans, stil inom konst och litteratur eller epok inom den västerländska historien.
-
sociolekt
sociolekt, social dialekt, språkart (varietet) som är utmärkande för en viss social grupp. -
svenska dialekter
svenska dialekter. Den talade svenskan på sverigesvenskt område har i traditionell dialektforskning ansetts ha fyra s.k. normnivåer: lokal dialekt, regional eller utjämnad dialekt, regionalt standardspråk och neutralt standardspråk.