spontan, i vetenskapliga sammanhang: som sker utan yttre påverkan, som äger rum mer eller mindre av sig självt.

spontan fission, form av radioaktivt sönderfall av tunga atomkärnor utan yttre påverkan.

spontanism, en skenbart oorganiserad abstrakt stil, som från omkring 1950 började göra sig gällande inom framför allt måleri och teckning: formerna utvecklas utan närmare föregående planering och medveten kontroll vid tillkomsten.

sponta´n adj. ~t ORDLED: spont-an

spontan magnetism, permanent magnetisering som förekommer hos vissa material, t.ex. järn, utan att ett magnetiskt fält lagts på utifrån.

spontan emission, en exciterad atoms eller atomkärnas utsändande, utan yttre påverkan av strålningsfält eller annan störning, av strålning, vanligtvis elektromagnetisk sådan (fotoner).

endogena processer, geologiska processer som drivs av det energiflöde som kommer inifrån jorden.

spontanpneumothorax, luft i lungsäcken som uppkommit utan yttre skada, genom bristning av en lungblåsa.

spontanfraktur, patologisk fraktur, brott på ett skelettben som av sjukdom är så försvagat att endast obetydligt våld krävts.

spontanluxation, urledvridning utlöst av obetydligt våld på grund av ledslapphet efter tidigare luxationer i t.ex. skulderleden.