spricka, inom geologi en öppning eller ett brott i en fast kropp, t.ex. i enskilda mineral eller berggrunden.

spricka, inom materialtekniken en defekt i något material, från början oftast en liten (mikroskopisk) öppning som på grund av belastning kan växa och ge upphov till brott.

1sprick`a subst. ~n sprickor ORDLED: sprick-an

2sprick`a verb sprack spruckit sprucken spruckna, pres. spricker ORDLED: sprick-er SUBST.: sprickande, sprickning

gejser, typ av het källa som då och då kastar ut en fontän av kokande vatten och vattenånga.

plattektonik (avstavas platt-tektonik) beskriver hur stora plattor i jordskorpan, ofta hela kontinenter, rör sig långsamt i förhållande till varandra.

Bosnien och Hercegovina är ett land i sydöstra Europa, på Balkanhalvön.

tundra, det skoglösa området mellan barrskogsområdet (tajgan) och området med hav eller glaciärer särskilt i norra Europa och Asien och arktiska Kanada.

magma, smält bergartsmaterial i litosfären, dvs. i jordskorpan och övre manteln.

månen är jordens måne.