stam`fader el. stam`far subst. stamfadern stamfäder ORDLED: stam--fadern, stam--far

Muhammed, Muḥammad, född cirka 570, död 8 juni 632, ”Guds budbärare”, islams profet.

Abraham, Abram, arabiska Ibrāhīm, den första av de tre patriarkerna (Första Moseboken 12–25).

Medea (grekiska Mēdeia), i grekisk myt trollkunnig dotter till kung Aietes av Kolchis och sondotter till guden Helios.

akemeniderna, persisk dynasti, vars stamfader Achaemenes (Haxamanis) antas ha härskat över landskapet Persis i sydvästra Iran före mitten av 600-talet f.Kr.

Uggla (Ugla), den svenska adelns medlemsrikaste släkt.

hasmonéer, ättlingar till Hasmon (Hasmōn), mackabéersläktens stamfader.

dingo, Canis lupus dingo, en förvildad form av tamhund; liksom tamhunden en underart av varg.

amasoner, enligt grekisk mytologi ett legendariskt folk, bestående av krigiska kvinnor, ”de manliga krigarnas like” (Iliaden 6:186).

uroxe, Bos primigenius, utdöd art oxdjur som levde i större delen av Europa, Asien och norra Afrika med undantag av mellersta och norra Sverige samt Finland och Sibirien.