stimule´ra verb ~de ~t ORDLED: stimul-er-ar SUBST.: stimulerande, stimulering; stimulans

hormoner, molekyler som bildas och frisätts från endokrina celler och som utövar en verkan på andra celler.

biologisk psykologi, tvärvetenskapligt kunskapsområde med inriktning på att förstå och förklara psykologiska funktioner med hjälp av bakomliggande biologiska skeenden, t.ex. nervsystemets aktivitet.

menstruation, den blödning som regelbundet kommer från livmoderslemhinnan (endometrium) hos en icke gravid kvinna under den fertila perioden av livet.

stimulerad emission, utsändning av strålning, vanligtvis elektromagnetisk (fotoner), från t.ex. en atom (i ett exciterat tillstånd) genom yttre påverkan av strålningsfält; jämför spontan emission.

Gustav Vasa (egentligen Gustav I), född troligen 12 maj 1496, död 29 september 1560, svensk kung 1523–60, son till Erik Johansson (Vasa) och Cecilia Månsdotter (Ekaätten).

marknadsekonomi, ekonomiskt system som förutsätter enskild äganderätt, privatägda företag samt rätt för producenter och konsumenter att fritt agera som säljare och köpare.

Darwin, Charles, född 12 februari 1809, död 19 april 1882, brittisk naturforskare.

dopamin, 3,4-dihydroxifenyletylamin, katekolamin som fungerar som signalsubstans i nervsystemet hos flertalet djurarter och hos människan.

transkription, omskrivning, inom cellbiologin framställning av RNA med DNA som mall.