stress, inom psykologisk, medicinsk och allmänbiologisk vetenskap de anpassningar i kroppens funktioner som utlöses av fysiska eller psykiska påfrestningar, stressorer (stressfaktorer).

stresshormoner, traditionell benämning på främst noradrenalin, adrenalin och kortisol, vilka frisätts från sympatiska nervterminaler, binjuremärgen respektive binjurebarken i samband med stress.

stressor, påfrestning som framkallar de kroppsliga och psykiska reaktioner som sammanfattas i benämningen stress.

posttraumatiskt stressyndrom, PTSD (posttraumatic stress disorder), psykisk störning som kan drabba personer som utsatts för en traumatisk händelse långt utöver vanliga mänskliga erfarenheter.

stressfraktur, insufficiensfraktur, benbrott orsakat av upprepad överbelastning, till exempel så kallad marschfraktur i ett mellanfotsben eller fraktur genom skenbenet hos långdistanslöpare.

stress subst. ~en ORDLED: stress-en

fortplantning, förökning, reproduktion, alstrandet av avkomma – de levande organismernas främsta kännemärke.

stressulcus, ytlig sårbildning i magsäckens slemhinna (mera sällan i tolvfingertarmen) i samband med allvarliga skador och sjukdomstillstånd.

stressinkontinens, en form av urininkontinens, se inkontinens.

stresspolycytemi, pseudopolycytemi, en form av polycytemi.