stress, inom psykologisk, medicinsk och allmänbiologisk vetenskap de anpassningar i kroppens funktioner som utlöses av fysiska eller psykiska påfrestningar, stressorer (stressfaktorer).

stress`a verb ~de ~t ORDLED: stress-ar SUBST.: stressande, stressning; stress

stressor, påfrestning som framkallar de kroppsliga och psykiska reaktioner som sammanfattas i benämningen stress.

fortplantning, förökning, reproduktion, alstrandet av avkomma – de levande organismernas främsta kännemärke.

amygdala, amygdalakärnan, en nervcellssamling i tinninglobens djup ( corpus amygdaloideum), som bl.a. förmedlar känsloreaktioner och svar på stress.

blandskog, skog som innehåller mer än en art träd; jämför blandbestånd.

utmattningssyndrom, medicinsk diagnos som beskriver en upplevelse av svår utmattning som förmodas ha sin grund i långvarig stress i personens yrkesarbete och/eller i livssituationen i övrigt.

hormoner är ämnen i kroppen som påverkar hur kroppen fungerar på många olika sätt.

PTSD, posttraumatic stress disorder, se posttraumatiskt stress-syndrom.

kortisol, hydrokortison, steroidhormon som bildas i binjurebarken och påverkar bland annat ämnesomsättning och immunförsvar.