subjekt, grammatisk term för det satsled som tillsammans med predikatsledet (dvs. det finita verbet och dess bestämningar) utgör en sats.

subjektiv är den som utgår från sina egna känslor och åsikter och inte tar så stor hänsyn till fakta.

subjekt, filosofisk term, dels, inom logiken, det som ett påstående handlar om (eller den del av en sats som betecknar det som satsen handlar om), då i motsats till predikat, dels ett väsen som uppfattar något, då i motsats till objekt.

subjektivism, inom filosofin uppfattningen att varje företeelse för sin existens är beroende av ett subjekt som varseblir den eller reagerar känslo- eller viljemässigt på den.

subjekt, inom juridiken detsamma som rättssubjekt.

logiskt subjekt, särskilt i äldre språkvetenskap ett led som har det grammatiska subjektets semantiska egenskaper utan att det behöver fungera grammatiskt som ett subjekt.

egentligt subjekt, i svensk grammatik beteckning för ett satsled på objektsplats som semantiskt förhåller sig till verbet som ett subjekt, samtidigt som subjektsplatsen är upptagen av ett betydelsetomt pronominellt ord, oftast det: Det försvinner mycket vin.

formellt subjekt, det grammatiska subjektet det i svenska satser där det semantiska (”egentliga”) subjektet står i satsens slutfält.

subjektivt symtom, detsamma som symtom.

subjek´t subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: sub-jekt-et