subjekt, grammatisk term för det satsled som tillsammans med predikatsledet (dvs. det finita verbet och dess bestämningar) utgör en sats.

subjekt, inom juridiken detsamma som rättssubjekt.

subjekt, filosofisk term, dels, inom logiken, det som ett påstående handlar om (eller den del av en sats som betecknar det som satsen handlar om), då i motsats till predikat, dels ett väsen som uppfattar något, då i motsats till objekt.

egentligt subjekt, i svensk grammatik beteckning för ett satsled på objektsplats som semantiskt förhåller sig till verbet som ett subjekt, samtidigt som subjektsplatsen är upptagen av ett betydelsetomt pronominellt ord, oftast det: Det försvinner mycket vin.

formellt subjekt, det grammatiska subjektet det i svenska satser där det semantiska (”egentliga”) subjektet står i satsens slutfält.

subjektivism, inom filosofin uppfattningen att varje företeelse för sin existens är beroende av ett subjekt som varseblir den eller reagerar känslo- eller viljemässigt på den.

subjektiv är den som utgår från sina egna känslor och åsikter och inte tar så stor hänsyn till fakta.

subjektiv risk, den del av riskmomentet i en försäkring som betingas av försäkringstagarens psykiska egenskaper.

subjektsregeln, traditionell språkriktighetsregel som säger att det outtryckta subjektet i en satsförkortning alltid skall avse samma referent som den omgivande satsens subjekt: Bo uppsökte Per fylld av onda aningar (Bo, inte Per, var fylld av onda aningar).

subjektiv klass, i marxistisk teori detsamma som klassmedvetande.