svallsediment, avlagringar som bildas när vågsvall och bränningar bearbetar en kust.

Strändernas svall, roman i två delar av Eyvind Johnson, utgiven 1946.

svallzon, strandens innersta, vågpåverkade zon, uppåt begränsad av det virvlande, vitskummande uppsvallets övre gräns och nedåt begränsad av det steg som bildas i mötet mellan det nedsjunkande nedsvallet och nästa vågs uppsvall.

svallkött, alltför riklig bildning av läkningsvävnad (granulationsvävnad) i ett sår som läker genom sekundärläkning ( per secundam), utan att ha sytts ihop (suturerats).

svall subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: svall-et

svallar, träteknisk term, se bakar.

svallgrus, grusjord som bildats genom att vågor och bränningar sköljt ur, sorterat och omlagrat jordmaterial längs en strand.

hippie, person tillhörande hippierörelsen, en del av 1960-talets ungdomsrevolt, vars födelse brukar förläggas till stadsdelen Haight-Ashbury i San Francisco och till år 1966.

svall`a verb ~de ~t ORDLED: svall-ar SUBST.: svallande, svallning; svall

svall`ning subst. ~en ORDLED: svall-ning-en