symtom, symptom, subjektivt symtom, sjukdomsyttring som uppfattas av den sjuke, dvs. ett obehag eller lidande som sjukdomen framkallar.

symtomatisk, symptomatisk, sägs inom medicinen en sjukdomsbehandling vara som avser att lindra symtomen men inte förväntas påverka sjukdomens orsak, till skillnad från kausal behandling (se kausal).

subjektivt symtom, detsamma som symtom.

symtom el. symptom [-tå´m] subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: sym(p)-tom-et

paramaligna symtom, medicinsk term för ospecifika symtom vid cancer, t.ex. trötthet, hud- och ledsymtom samt vissa rubbningar i blodets sammansättning.

Kernigs symtom, smärta som uppträder vid försök att sträcka patientens knäled medan denne ligger på rygg med böjda höft- och knäleder.

Lhermitte-symtom, ilande förnimmelse (”elektrisk stöt”) längs ryggraden när huvudet böjs framåt.

Argyll Robertsons symtom, förändring i ögats pupill.

symtomsubstitution, förhållandet att en terapi som riktar sig mot ett enskilt symtom visserligen får symtomet att mildras eller försvinna men samtidigt leder till att det ersätts av ett eller flera andra symtom.

symtomneuros, neuros kännetecknad av symtom (ångest, tvångstankar, konversionssyndrom m.m.) till skillnad från karaktärsneuros eller neurotisk personlighetsstörning, vilka utmärks av personlighetsdrag (aggressionshämning, överdriven noggrannhet, låg självkänsla m.m.).