syn-, förled med betydelsen ’med-’, ’samman-’ eller ’sam-’.

syn, se synsinne.

syn, inom processrätten: bevismedel i en rättegång som består i att rätten direkt iakttar fastighet eller föremål.

synagoga är dels den judiska församlingen som firar gudstjänst, dels en lokal för gudstjänst och andra möten.

synd, i den kristna traditionen benämning på det som skiljer människan från Gud och som tar sig uttryck i förvända relationer även till medmänniskorna och skapelsen i övrigt.

synaps, kontaktställe där en nervimpuls överförs från en nervcell till en annan cell.

synsinne, syn, förmåga att uppfatta ljus, dvs. elektromagnetiska svängningar i våglängdsområdet 300–800 nm (ultraviolett–infrarött).

syndafloden, gängse benämning på den översvämning som enligt Första Moseboken 6–9 till straff för människornas ondska utplånade allt liv på jorden med undantag av Noa och hans familj och de djurpar som räddades in i den farkost, ”arken”, som Gud sagt till Noa att bygga.

Syn og Segn , norsk tidskrift, grundad 1894 av Rasmus Flo (1851–1905) och Arne Garborg.

syntax, satslära, den del av grammatiken som handlar om hur ord eller böjningsformer av ord fogas samman till ordgrupper (fraser) och satser (och meningar).