synd, i den kristna traditionen benämning på det som skiljer människan från Gud och som tar sig uttryck i förvända relationer även till medmänniskorna och skapelsen i övrigt.

syndikalism, utomparlamentarisk facklig åskådning som avvisar den centrala statsmakten och centralism i alla dess former och förordar lokalt fackligt inflytande och lokala avtal.

syndafloden, gängse benämning på den översvämning som enligt Första Moseboken 6–9 till straff för människornas ondska utplånade allt liv på jorden med undantag av Noa och hans familj och de djurpar som räddades in i den farkost, ”arken”, som Gud sagt till Noa att bygga.

syndafallet, traditionell benämning på den händelse som omtalas i Första Moseboken 3, då Adam och Eva av ormen förleddes att äta av den förbjudna frukten på kunskapens träd.

syndrom, symtomkomplex, en grupp av sjukdomssymtom som hör ihop och som uppträder tillsammans hos en och samma patient mer frekvent än som kan förklaras av slumpen.

Downs syndrom, DS, utvecklingsstörning orsakad av kromosomrubbning.

syndabock, djur eller människa som får uppbära skulden för vad andra har förbrutit.

Klinefelters syndrom, lätt utvecklingsrubbning hos män vilken orsakas av ett felaktigt antal könskromosomer.

Turners syndrom, X0-syndrom, kromosomavvikelse som endast finns hos flickor.

synd subst. ~en ~er ORDLED: synd-en