tecken, till vardags och ofta i filosofin en företeelse som ”står för” en annan (t.ex. en bokstav, ett språkljud); i lingvistik och semiotik däremot en enhet av uttryck och innehåll (ljudet och dess innebörd).

tecken, inom den grafiska branschen den visuella representationen av en bokstav, siffra eller annan symbol.

teckenspråk, meningsbärande gester som används som stöd till tal eller som tillfällig ersättning för tal.

kemiskt tecken, kemisk symbol, atomtecken, beteckning för grundämnen, införd av Jacob Berzelius 1811.

et-tecken, och-tecken, engelska ampersand, tecken med formen &.

kemiska tecken, benämning på de atomsymboler i form av bokstavsbeteckningar som används i kemisk notation, och i kemiska formler representerar en för varje grundämne karakteristisk massa.

diakritiskt tecken, litet tecken i skrift med särskiljande funktion och i form av ring, prick(ar), streck, hake e.d. som utgör ett led i en bokstav (ett grafem) såsom i å, ö, è och ç.

teckenfamilj, annat ord för typsnittsfamilj. Se typsnitt.

astronomiska tecken och symboler, traditionella beteckningar för himlakroppar, banaspekter och andra astronomiska storheter.

tecken-som-stöd, TSS, används av vuxendöva och hörselskadade för att underlätta talförståelsen med hjälp av tecken för vissa ord (se teckenspråk).