till`blivelse subst. ~n ORDLED: till--bliv-els-en

evangelier, de skrifter som står främst i Bibelns Nya Testamente och alltid har betraktats som dess viktigaste del: Matteusevangeliet, Markusevangeliet, Lukasevangeliet och Johannesevangeliet.

Eros (grekiska Erōs), i den grekiska mytologin kärlekens och lidelsens gud, motsvarigheten till romarnas Amor och Cupido.

meta-, förled som anger att t.ex. en vetenskaplig verksamhet eller en konstskapelse har sig själv eller den egna vetenskapsgrenen respektive konstarten som objekt: metafilosofi är filosofi om filosofi, en metafilm kan t.ex. skildra sin egen tillblivelse etc.

darwinism, äldre benämning på utvecklings- eller evolutionsläran.

fys (av grekiska physis ’alstring’, ’tillblivelse’, ’natur’, till phyō ’alstra’, ’frambringa’), physis, detsamma som epifysbrosk.

obefläckade avlelsen, den romersk-katolska dogmen att Maria från sin tillblivelse är fri från arvsynd.

organisk kemi, kolföreningarnas kemi. Benämningen organisk härrör från tiden före 1850, då man ansåg att de komplicerade föreningarna i den levande (organiska) naturen måste tillkomma under inflytande av ”livskraft”.

barnspråk, benämning på människans språk under dess tillblivelse i spädbarnsåldern och senare utveckling under småbarnstiden och skolåldern fram till puberteten.

diafys, mellersta delen (skaftet) av kroppens rörben.