tolerans, inom biologi en organisms motståndskraft mot ogynnsamma miljöförhållanden (till exempel hög eller låg temperatur och miljögifter).

tolerans, i filosofiska sammanhang: accepterandet av andras rätt att anta och försvara åsikter som står i strid med ens egna, särskilt i de fall då grunden är svag eller saknas för ett avgörande av vilken åsikt som är den rätta.

toleransområde, inom statistiken detsamma som toleransintervall.

tolerans, avvikelse från ett angivet mått, t.ex. på en maskindel, som kan tillåtas utan att funktionen riskeras.

toleransintervall, statistisk term för ett intervall som med viss sannolikhet (eller ibland säkert) täcker minst en viss andel av t.ex. en population eller ett varuparti.

toleransområde, i teknisk mening ett intervall kring det uppsatta målvärdet för en konstruktionsparameter.

toleransediktet 1781, förordning varigenom Gustav III gav främmande kristna trosbekännare rätt till fri religionsutövning.

toleransfullmakt, term inom avtalsrätten för det fall att en person inte uttryckligen givit annan uppdrag att sluta avtal för sin räkning men ändå tidigare tolererat att bli bunden i enlighet med de åtgärder som vidtagits av den avtalande personen.

tolerans [-an´s el. -aŋ´s] subst. ~en ~er ORDLED: toler-ans-en

Locke, John, född 29 augusti 1632, död 28 oktober 1704, engelsk filosof och politisk tänkare vars idéer fått avgörande betydelse både för empirismen i filosofin och liberalismen i politiken.