traumatisk [trauma´-] adj. ~t ORDLED: traum-at-isk

kronisk traumatisk encefalopati, chronic traumatic encephalopathy, CTE, boxardemens, dementia pugilistica, sammanfattande benämning på en kombination av symtom på hjärnskada orsakad av upprepat våld, av varierande svårighetsgrad, mot huvudet.

Dickens, Charles, född 7 februari 1812, död 9 juni 1870, brittisk författare.

artros, successiv nedbrytning av ledbrosk.

trauma, påverkan av människokroppen förorsakad av yttre faktorer och/eller händelser som ger en övergående eller kvarstående effekt.

posttraumatiskt stressyndrom, PTSD (posttraumatic stress disorder), psykisk störning som kan drabba personer som utsatts för en traumatisk händelse långt utöver vanliga mänskliga erfarenheter.

hysteri, heterogen grupp av psykiska störningar som med modern terminologi omfattar konversions-, somatiserings- och dissociationssyndrom samt histrionisk personlighetsstörning (jämför histrionisk personlighet, konversionssyndrom, somatiseringssyndrom och dissociation).

kris, psykologisk kris, svår situation, reaktionen på en livssituation där individens tidigare erfarenheter inte är tillräckliga för att hen ska kunna bemästra situationen utan ett betydande psykiskt lidande.

psykossjukdom, samlingsnamn för sådana psykiska störningar där uppfattningar och värderingar av verkligheten är förändrade.

afasi, benämning på störningar i hjärnans symbolfunktioner, främst språket.