trilla, en diskusliknande träskiva, som förr användes i leken slå trilla.

trilla, öppen, fyrhjulig åkvagn med två framåtvända säten.

slå trilla, slå trissa, en under 1700- och 1800-talen mycket populär form av idrottslek, där två lag om vardera tre à fyra deltagare tävlade om att driva varandra fram och tillbaka på en landsväg.

2trill`a subst. ~n trillor ORDLED: trill-an

1trill`a verb ~de ~t ORDLED: trill-ar SUBST.: trillande

Triller, Erich, 1898–1972, tysk-svensk keramiker.

Triller, Maria, född 1941, textilkonstnär, dotter till Erich Triller.

jämvikt är när ett föremål är i balans, vilket betyder att de krafter som försöker ändra föremålets läge tar ut varandra.

drill, en hastig rörelse mellan två toner på ett halvt eller helt tonstegs avstånd från varandra.

humor, 1) som karaktärsegenskap: sinne för det roliga, förmåga att identifiera och med visst nöje acceptera tillvarons ofullkomligheter; 2) som genre: konstprodukter (i tal, skrift, bild och ton) vars huvudsyfte är att locka konsumenten till skratt eller leende.