upp`fatta verb ~de ~t ORDLED: upp--fatt-ar SUBST.: uppfattande, uppfattning

kristendom, den religion som utgår från Jesus av Nasaret, av sina anhängare ansedd som den utlovade Messias/Kristus; av denna titel har kristendomen fått sitt namn.

medeltiden, benämning på den epok som ligger mellan den romerska antiken och den tidigmoderna eller ”nyare” tiden.

Hitler, Adolf, född 20 april 1889, död 30 april 1945, tysk politiker (nazist), rikskansler från 1933, statschef från 1934.

etik, studiet av moraliska fenomen och föreställningar, av gammalt en gren av såväl filosofin som teologin.

Marie bebådelsedag, Jungfru Marie bebådelsedag, vårfrudagen, högtid i kyrkoåret den 25 mars, i Svenska kyrkan flyttad till närmaste söndag vid helgdagsreformen 1952.

globalisering, förändringsprocess varigenom stater och samhällen över hela jorden knyts samman i ömsesidiga beroendeförhållanden.

förintelsen är benämningen på nazisternas folkmord på judar och vissa andra grupper 1933–1945.

Kubakrisen var en allvarlig politisk kris 1962.

genus, begrepp inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning och teoribildning som används för att förstå och urskilja de föreställningar, idéer och handlingar som sammantagna formar människors sociala kön.