un`derbyggnad subst. ~en ~er ORDLED: under--bygg-nad-en

rättighet, centralt etiskt och juridiskt begrepp.

intelligens, i dagligt tal detsamma som förstånd, skarpsinne, begåvning eller tankeförmåga.

tambur, cylindrisk eller polygonal underbyggnad till en kupol, placerad mellan kupolen och den underliggande pendentivkonstruktionen eller mellan kupolen och det övertäckta rummets väggar; se bild kupol.

arabisk musik, musik inom det arabiska språkområdet.

ligurer, forntida mediterran folkgrupp av oklar härkomst, under järnåldern bestående av olika stammar bosatta mellan floderna Rhône, Arno och Po.

bro, byggnadsverk som leder en väg, järnväg, kanal eller vattenledning etc. över ett hinder, såsom korsande väg, järnväg, vattendrag eller ravin.

vägbyggnad, nybyggnation av vägar samt olika åtgärder för att öka vägens tjälsäkerhet, bärighet, framkomlighet och trafiksäkerhet.

kur, metodisk behandling av viss sjukdom (med mer eller mindre vetenskaplig underbyggnad); om den mängd läkemedel e.d. som ingår i behandlingen; utvidgat om annan behandling av kroppen i visst syfte.

landfäste, del av underbyggnad till bro som utgör upplag för brobärverkets ändar, överför lasten från brobärverket till undergrunden samt anordning för tillfart till bron.