upp`daga verb ~de ~t ORDLED: upp--dag-ar SUBST.: uppdagande

Idun, gudinna i fornnordisk religion, maka till skaldeguden Brage.

Luther, Martin, född 10 november 1483, död 18 februari 1546, tysk reformator, en av Europas mest betydande teologer.

ungdomsbrottslighet, benämning inom kriminologin på den brottslighet som främst personer i åldern 15–20 år står för.

upptäcktsresor, resor av skilda slag varigenom okända geografiska förhållanden uppdagas.

skörbjugg, skorbut, bristsjukdom som uppstår till följd av för lågt intag av vitamin C (askorbinsyra).

porträtt (franska portrait, av portraire ’avbilda’, ’porträttera’; jämför latin protraho ’dra fram i ljuset’, ’uppdaga’, ’avslöja’), bild som återger en person; se porträttkonst och porträttfotografi.

Jeriko, oas och stad på Västbanken: 20 600 invånare (2007).

kontraspionage, verksamhet med syfte att skaffa upplysningar om spioneri mot det egna landet samt att uppdaga och förhindra detta.

gengångare, i folktron benämning på en död människa som återvänder till sitt hem eller sina anhöriga i ett speciellt syfte, t.ex. för att uppdaga ett brott som vederbörande själv begått eller blivit utsatt för i livstiden.